Sen kommer det: ”Jimmy ska bada, Jimmy ska bada”
Det är så mycket konfetti att det inte går att åka på isen, spelarna ser ut som Bambi på hal is när det försöker ta sig in i omklädningsrummet.
I omklädningsrummet är det fortfarande ganska tyst. Det är lite chock, det har inte lagt sig riktigt än, det kommer några sporadiska JAAAAA, fan vad gött gubbar!
Media går runt och gör intervjuer samtidigt som champagne och vatten flyger genom det tillfälliga matchomklädningsrummet.
Laget tar sig in i bussen och den två minuter korta resa till deras riktiga omklädningsrum. Utanför väntar alla familjer och vänner.
Det är ett stort jubel som möter spelarna när dörrarna öppnas.
Anton Strålman blir nedsprungen av sina fyra barn som är överlyckliga.
Landeskog är på väg mot poolen. Med full mundering hoppar han rakt i.
äl inne i omklädningsrummet står Landeskog i full mundering. Han börjar springa mot poolen.
Vart fan ska han?
Jag tar rygg.
Han är på väg mot poolen. Med full mundering hoppar han rakt i.
Han står mitt i poolen tittar upp i taket och bara står och skriker.
– JAAAAAAAAAAA.
Han hade ett mål. Och nu är han där.
Jag får rysningar i kroppen när jag tänker tillbaka på den stunden.
Längesen jag såg sådan glädje.
Vet inte om jag upplevt den typen av glädje någon gång överhuvudtaget.
HÄR FÅR SPELARNA GLÄDJEFNATT – I POOLEN!
Jag hade inte så mycket val. Så åkte i poolen jag med.
n kommer William Nylander med telefon och någon form av FaceTime samtal igång. Han kastar sig i poolen han med, Sen fyller det bara på. Till slut står nästan hela laget i poolen och sjunger om VM-guld.
Sen kommer det: ”JIMMY SKA BADA, JIMMY SKA BADA”!
Jag hade inte så mycket val. Så åkte i poolen jag med. Utan kameror dock.
Jag tar en handduk och går ut i omklädningsrummet. Där sitter Henrik Lundqvist med en stor ispåse på knät och dricker en öl.
Han är inte kapabel att bada med sitt knä.
Firar du inte?
– Jo, jag sitter här och njuter bara. Jag njuter bara av att höra de andra, och sen är mitt knä inte riktigt i badform just nu, säger Henrik.
Det blev förlängning och klockan är mycket. Alla saker ska packas för planet går tidigt i morgon bitti.
Förlåt kompis, min utrustning är jätteblöt. Den väger bly. Sorry. Gabriel Landeskog
Pudding och de andra måste packa hela natten, trots VM-guld. Han får fira med en pizza-slice och en bärs när han navigerar genom omklädningsrummet.
Landeskog kramar om Pudding.
– Förlåt kompis, min utrustning är jätteblöt. Den väger bly. Sorry.
Pudding garvar bara. Han har varit med förr.
Jag och Marcus Krüger tar saken i egna händer. Vi åker till centralstationen och köper några flak öl.
ussen går till hotellet.
Det är söndag.
Allt är stängt.
Antiklimax uppstår.
Jag och Marcus Krüger tar saken i egna händer. Vi åker till centralstationen och köper några flak öl.
Vi hittar ett öppet konferensrum.
Det blir en ganska avslappnad och spontan guldfest.
Långburk och Spotify på bluetooth-högtalare blir liksom festen.
Men det spelar ingen roll.
Känns som det är precis det här spelarna behövde. Landa lite i att man faktiskt vunnit guld. Bara laget.
Även om det kändes lite väl spartanskt för en guldfest. Lite som SL-bussen.
Det blir en lång kväll, strax inan 05 på morgonen slår vi igen.
Men återigen, hockeyspelare är enkla människor. Henrik Lundqvist skulle kunna köpt en nattklubb för att bara ha guldfesten i och sen lämnat den där utan att känna det märkbart ekonomiskt. Nu sitter han i träningsoverall, dricker en ljummen öl och lyssnar på en bluetooth-högtalare för 140 spänn med kasst ljud. Och ändå njuter med handen i luften och är lycklig.
Det ger mig en härlig känsla i kroppen.
Det blir en lång kväll, strax inan 05 på morgonen slår vi igen och tillämpar den gamla, det är en dag imorgon också-uttrycket.
På flyget hem möts vi upp av två JAS-Gripen som ska eskortera oss till Arlanda.
Därefter är det späckat schema. Slottet och träff med kungafamiljen tätt följt av Sergels Torg.
Vi är i mål. Det här var målbilden, att höja pokalen inför fansen.
Det är den här stunden som gör att spelare och ledare ställer upp för Tre Kronor.
Det är såna, som min egen far Thomas som åker 50 mil tur och retur för att visa sitt stöd på Sergels Torg, som gör att vi har den landslagskulturen vi har i Sverige.
Så glöm aldrig det ni som stod där nere. Det betyder ALLT för spelarna. Ert engagemang och stöd.
Dagen avrundas med en lite mer påkostad fest i Stockholms nattliv. Men då hade jag redan lagt kameran på hyllan och officiellt checkat ut 😉 Bjuder en mobilbild som bonus dock, till er underbara läsare som gett både mig och Tre Kronor så mycket kärlek under resan.
Tack för allt!