”Vill du veta en hemlighet? Jag lämnade kvar väskan”

fter några träningar är det äntligen dags för VM-premiär mot Ryssland.

Det är en tuff start för Sverige i detta VM.

Ryssland, Tyskland och USA.

Det har länge vilat en skämtsam och avslappnad stämning i laget.

Helt plötsligt är det som någon tryckt på en knapp.

bussen på väg till arenan så spelas det inte längre kort. Spelarna är så tysta att man hör däcken mot asfalten, de flesta har musik i lurarna och blicken är stirrig på ett fokuserat sätt.

Anton Strålman har suttit längst bak i mitten utan strumpor med fötterna på armstödet och garvat i träningsoverall i två veckor snart. Nu sitter han uppklädd i kostym men en blick som man helst inte vill möta.

Jag sitter mest och tittar ner, vågar knappt ta en bild. Vad hände liksom. Grabbarna som suttit och skojat och garvat ser nu ut som ett gäng soldater på väg ut i strid.

FRÅN GALNA UPPTÅG TILL TOTALT FOKUS – SE SKILLNADEN!

Inte läge att dra nåt skämt direkt. Även om nån sjuk tanke i mig vill ta micken längst fram och bara, ”hörni grabbar, ska ni på begravning eller?”

Men jag ligger lågt.

Spelarna värmer upp. Alla på sina egna sätt, vissa spelar ”två-nudd” med fotboll, andra cyklar och några kör egna övningar.

Sveriges omklädningsrum ligger i träningsarenan och därför måste spelarna åka buss till matcharenan, (där får de ett tillfälligt omklädningsrum under matchen).

Jag går först ut till bussen. Victor Hedman och Oliver Ekman-Larsson ska åka med första bussen, Det går nämligen två bussar med 15 minuters mellanrum.

De kommer in i full utrustning med skridskorna i handen.

Det känns så otroligt konstigt.

Hockey omsätter otroliga summor och här sitter två superstjärnor på väg till VM-premiären med skridskorna i handen i någon gammal SL-buss som om de spelade i ett random U15-lag och var på väg till gruppspelsmatch i den lokala cupen och precis tryckt en Risifrutti, och garanterat spillt lite på tröjan.

Men det är även något fint i det hela och det säger så mycket om människorna som viger sina liv åt hockeyn. Vi ska inte dra alla över en kam även om det är på ett positivt plan. Men jag har jobbat med många sporter under mina år på Aftonbladet, och inom hockey finns en otrolig ödmjukhet, precis som presentationen i Stockholm så är det här lite samma sak. Ingen klagar, ingen gnäller.

– Det är lite mysigt att åka buss, säger Oliver till Victor när de sitter och trängs.

– Hela bussen är ledig, ändå sitter ni bredvid varandra? frågar jag.

– Ja, det är väl alltid härligt med sällskap, svarar Oliver NHL-stjärnan Ekman-Larsson

Fint ändå. Ett av mina starkaste minnen från VM. Hedman och Ekman-Larsson. Två grabbar från småstäder som blev bra på hockey – men det har inte förändrat dom värst mycket.

verige får precis som förutspått tre tuffa matcher på fyra dagar och är i behov av lite vila, så Victor Hedman styr upp lite aktivitet i form av golf.

Ungefär halva laget gör upp i en golftävling strax utanför Köln. Blandad kvalitet på spelet skulle man kunna sammanfatta det.

Eller som Linus Omark säger när jag filmar honom på första hålet ståendes under ett träd:

– Fan, det här är ju som Sällskapsresan.

Men han är glad. Alltid lika glad den där Omark.

Oklart vem som vann också, men det var inte det viktiga den här dagen. Det viktiga var att göra något annat än att träna och döda tid på hotellet.

För det blir mycket tid på hotellet att slå ihjäl.

Vissa spelade FIFA, andra spelade kort och några kollade serier.

Victor Hedman la nog större delen av sina timmar på Football Manager.

M är ganska långt och det kändes efter de tre första matcherna att det blev lite av en transportsträcka. Man skulle vinna matcherna och man borde göra det. Det kändes som alla dagar var snarlika:

Man mötte lag man skulle vinna mot, men fick tuffare matcher än man väntat sig, men vann ändå till slut.

I matchen mot Italien så får Viktor Hedman en axel i huvudet så hans visir spricker och gör ett djupt jack under ena ögat.

Victor kommer in i omklädningsrummet och inser direkt att det måste sys.

Vi beger oss mot läkarrummet i matcharenan.

Waldebäck börjar duka upp alla verktyg på Hedmans bröstkorg.

– Du får assistera mig lite här Wixtröm, säger Waldebäck.

Jag får lägga ner kameran och hjälpa till lite. Snacka om inside. Lägger till läkarassistent på cv:t nu.

Hedman är lite frustrerad:

– Så jävla typiskt. Man spelar Stanley Cup-slutspel och heta matcher, så händer det i en gruppspelsmatch mot Italien, sjukt!

Waldebäck börjar med att sätta en bedövningsspruta rätt in under jacket.

Hedman rycker till lite. Det ser inte svingött ut.

Det ser fan ut som en jävla tortyr, rent ur sagt.

Men det blir inte mer än ett ryck och en inandning.

– Se till att få det här snyggt nu, skojar Hedman. Jag har redan ett likadant under andra ögat.

Det blir tre stygn och lite tejp, sen är han klar för match, men de tar ändå beslutet att inte spela klart eftersom matchen i stort sett är avgjord och det inte är mycket tid kvar.

layoffs i NHL börjar närma sig game 7 och ledarstaben sneglar på vilka spelare man kanske kan få loss.

Man behöver lite förstärkning på forwardsidan.

Helt plötsligt kommer bomben. HENRIK LUNDQVIST har tackat ja till VM.

Lite I skymundan hamnar att Oscar Lindberg också tackat ja.

Kort därefter kommer nästa glada besked.

Nicklas Bäckström ska även han ansluta.

Inga dåliga förstärkningar. Det märks i laget om inte annat. Man känner liksom hur de reagerar precis som oss andra. Shit, va gött, nu ökar chanserna. De säger det inte, men man märker att det är den känslan som infinner sig.

agen efter landar han. ”Kungen”, som han kallas.

Efter en flight över Atlanten kommer han från bagagebandet i kostym med varenda hårstrå på rätt ställe.

Som en spelare sa när han såg bilderna.

– Va fan, man blir ju sur, han är ingen människa. Vem ser ut sådär efter ha flugit över Atlanten?

Henke anländer till arenan och man märker vilken stor spelare han är.

Det finns stjärnor och så finns det STJÄRNOR.

Det går liksom att se glädjen i både spelare och ledare över att han är här. Dom om någon vet hur viktig han är. De vet att den här killen vinner matcher på egen hand om det behövs.

Det går även att ta på glädjen över att Henrik och brorsan Joel ska få spela ihop.

Tänk er själva, växa upp och spela hockey på gatan hemma och leka att man spelar i Tre Kronor, sen får man göra det. På riktigt. I ett Hockey-VM.

Drömmar. Mål.

VM rullar på.

Nicklas Bäckström anländer.

Ännu en STJÄRNA.

”Bäckis” får sitta bredvid William Nylander. Och det klickade där.

Inte bara på isen. Det märktes otroligt tydligt utanför isen att de gillar varandra. Lika barn leka bäst.

Det enda de var osams om under hela VM var vem som egentligen är bäst i pingis.

å tal om William Nylander måste det känts konstigt för Henrik Lundqvist att spela ihop med killen han var barnvakt åt i New York och spelade landhockey med.

Därmed stängdes laget och vi är klara för kvartsfinal.

I Paris.

Vinner Tre Kronor den matchen så ska man tillbaka till Köln och spela semifinal. Vid förlust åka specialchartrat plan raka vägen hem till Stockholm från Paris.

Alla packade sina väskor och satt sig på tåget till Paris.

Det blev en snabb visit i Frankrike. In, träna, sova, spela, hem.

Det blev som bekant en seger. Och när vi tittar tillbaka på Paris ser vi tyvärr inte vinsten, vi ser spåren terrorn satt i vår vardag. Tre Kronor hade tre livvakter med sig hela tiden. Och skyddades av ytterligare poliser som en järnring av specialutbildad personal från Frankrikes skickligaste styrka. De fick inte gå ut utan beskydd. Eddie Läck och Carl Klingberg fick åka polisbil till frisören för att beskriva digniteten på säkerheten.

å tåget tillbaka till Köln sitter jag bredvid Gabriel Landeskog.

Han frågar om jag vill veta en hemlighet.

Klart man vill veta hemlisar.

– Jag lämnade väskan i Köln, säger han.

– Jag visste att vi skulle vinna, fortsätter han.

Snacka om att tro på sig själv!

Ledsen Gabbe att det inte är en hemlis längre, men det är lite mitt jobb att berätta hemlisar till läsarna i efterhand.

När Tre Kronor vann kvarten kändes det som något släppte. Man hade gått från att han något att förlora till allt att vinna.

En förlust i ännu en kvartsfinal hade varit ett fiasko och spelarna hade fått avsluta säsongen som stora förlorare och blivit sågade i höjd med plösen på grillan.

Nu var man i semifinal, vilket ingen såklart är nöjd med, men det är inget fiasko längre om man förlorar. Det kändes som om det var en lättnad för alla, vilket gjorde att fokuset på att vinna blev större.

emifinalen gick också bra. Fram tills det var 20 sekunder kvar. Då Henrik Lundqvist skadar sig i knät, men fullföljer matchen.

Direkt efter matchen går Henrik till omklädningsrummet för att undersökas. Det konstateras snabbt att inget är av utan det kommer bli en fråga om hur känslan är i morgon.

Ska vår viktigaste spelare kunna spela VM-finalen?

Alla undrar.

Ingen vet.

Jag sitter sist kvar i matsalen efter semin. Henrik är näst sist därifrån. Han kommer haltandes med tejpat knä och sätter sig och äter. Minns hur jag försöker analysera hans miner, ser han glad ut? Ledsen? Inte för jag ska rapportera om det utan för jag som alla andra vill veta om våra chanser till guld är oförändrade.

Jag kan varken säga bu eller bä.